På sistone har jag på flera ställen läst artiklar och blogginlägg om online-kyrkor. Exempelvis CNN och Washington Times har rapporterat om ”fenomenet”. Förutom rena rapporter så finns det en pågående diskussion som rör hur vettigt det är att fira gudstjänst på nätet. En del ser det som e stor fara och att det kommer att utarma kyrkan och den kristna tron. Andra hävdar att det är självklart att man skall använda de medel som står till buds för att sprida det kristna budskapet – nätet är bara ett medium, och på samma sätt som exempelvis Luther använde sig av boktrycket bör man idag använda sig av de möjligheter nätet ger.
En av de största online-kyrkorna är lifechurch.tv. Igår råkade jag ramla in på en gudstjänst hos dem (egentligen som flykt från den artikel jag egentligen skulle skriva på). På vänster sida sändes en (inspelad) predikan som igår handlade om att bli uppfylld av Helige Ande. Till höger fanns ett chat-rum där man kunde interagera med andra besökare och där fanns även någon moderator från församlingen. Under en flik kunde man se var ifrån runt världen besökarna kom. Vi kom från 30 olika länder – vilket i sig är rätt imponerande.
Vid bön fanns möjligheten att trycka på en knapp för att höja handen och indikera att man var med, likaså kunde man med en höjd hand visa ifall man tagit emot Jesus i sitt liv för fösta gången. I slutet av predikan fick jag möjligheten att komma i kontakt med lifechuch.tv och erbjöds ett startpaket på vandringen i Jesu fotspår. Det är också möjligt att vid andra tillfällen delta i nattvard genom att man tillsammans med nätgemenskapen delar instiftelseorden och välsignelsen och själv står man för bröd och dryck.
Kanske gav jag inte lifechurch.tv en tillräcklig chans (jag kommer dock att återkomma), kanske var jag bara för distraherad, men min upplevelse var inte vad jag hade hoppats. Man får givetvis tycka vad man vill om detta, men jag ser ändå inte hur denna form av gudstjänstfirande skall kunna ersätta den fysiska kyrkobyggnaden och den fysiska mötet. Då har jag ändå en hel del erfarenhet av kyrkor i Second Life (som jag dessutom uppskattat) och social media överhuvudtaget, och tror helt och fullt på att man skapar verkliga relationer och möten via nätet.
Men som diskussionen verkar gå ses utvecklingen på nätet som ett hot mot den traditionella kyrkan. Efter upplevelsen på lifechurch.tv är jag fundersam. En växande online-kyrklighet bör om något dock snarast ses som ett underkännande av etablerad kyrklighet, och som ett wake-up call. Vad är det som gör att människor vänder sig till webbaserade kyrkor? Tillgänglighet, speciell undervisning, möjligheten att vara del av en världsvid gemenskap, ja visst, men ändå.
Jag måste kolla vidare efter liknande kyrkor. Kanske var det bara gränssnittet som inte var tilltalande?
Churchandinternet Blog 
Jag tror att problemet som vi ofta gör är att vi ställer fysisk kyrka mot webkyrka. Jag vill mycket hellre se webkyrkan som ett komplement och hjälpmedel till den riktiga kyrkan. Webkyrkan kommer aldrig att ersätta den fysiska kyrkan, men om inte den fysiska kyrkan tar lärdom av webkyrkan så kommer den att dö.. Typ.
Jag håller med dig fullt ut – båda att man inte kan ställa online- och offline-kyrka emot varandra, samt att den fysiska (eller vad man nu skall kalla den) kyrkan måste dra lärdom av webbkyrkan.
Själv är jag förvånad över hur diskussionen ibland förs (i särskilt amerikansk media) då man just ställer on- och offline mot varandra, särskilt då med tanke på hur jag upplevde gårdagens kyrkobesök på nätet.