Att kyrkan bör använda sig av nätet i allmänhet och så kallad social media i synnerhet är numera så självklart att det knappt behöver nämnas. Samtidigt tenderar det att bygga på ett tämligen förenklat resonemang – som att blotta användandet av digitala medier skulle innebära en stor skillnad för verksamheten, hur man kommunicerar och hur man knyter an till människor.
Förra veckan såg jag ett antal tweets som puffade för samma bloggpost om sambandet mellan kyrklig tillväxt och social media. Tweetsen uppmanade oss att läsa posten för att förstå betydelsen av social media för kyrkan. Det handlar om att kyrkan skall lära sig att använda bloggar, Facebook, YouTube och att tänka på att optimera sin nätnärvaro efter Googles söktjänster. Inget särskilt konstigt med det. Kyrkan bör, enligt min mening, så klart finnas med på nätet och förstå det som sker där – både för att kunna vara förstå sin samtid, och för att göra det bästa av detta fantastiska medium.
Det jag vänder mig emot är formuleringar som: ”with the implementation of these FREE platforms you will begin to generate both traffic and exposure”, och “by utilizing social media to create massive leads you will begin to realize church growth and an increase in your membership. Utilizing all of the free components [blogs, Facebook, TouTube, Google] listed above, you will begin seeing results, generating traffic and sharing your vision throughout the world”. Man avslutar med “Expand your church growth by enlarging your territories within social media”.
Jag ser faktiskt inte den nödvändiga kopplingen mellan webnärvaro och kyrklig tillväxt. Särskilt skeptisk blir jag när samma bloggpost slutar med erbjudandet att få en gratis 3-dagars videokurs kallad ”The Secrets Behind Social Media”.