Tag Archives: Social media

Sociala medier och kyrklig tillväxt

Att kyrkan bör använda sig av nätet i allmänhet och så kallad social media i synnerhet är numera så självklart att det knappt behöver nämnas. Samtidigt tenderar det att bygga på ett tämligen förenklat resonemang – som att blotta användandet av digitala medier skulle innebära en stor skillnad för verksamheten, hur man kommunicerar och hur man knyter an till människor.

Förra veckan såg jag ett antal tweets som puffade för samma bloggpost om sambandet mellan kyrklig tillväxt och social media. Tweetsen uppmanade oss att läsa posten för att förstå betydelsen av social media för kyrkan. Det handlar om att kyrkan skall lära sig att använda bloggar, Facebook, YouTube och att tänka på att optimera sin nätnärvaro efter Googles söktjänster. Inget särskilt konstigt med det. Kyrkan bör, enligt min mening, så klart finnas med på nätet och förstå det som sker där – både för att kunna vara förstå sin samtid, och för att göra det bästa av detta fantastiska medium.

Det jag vänder mig emot är formuleringar som: ”with the implementation of these FREE platforms you will begin to generate both traffic and exposure”, och “by utilizing social media to create massive leads you will begin to realize church growth and an increase in your membership. Utilizing all of the free components [blogs, Facebook, TouTube, Google] listed above, you will begin seeing results, generating traffic and sharing your vision throughout the world”. Man avslutar med “Expand your church growth by enlarging your territories within social media”.

Jag ser faktiskt inte den nödvändiga kopplingen mellan webnärvaro och kyrklig tillväxt. Särskilt skeptisk blir jag när samma bloggpost slutar med erbjudandet att få en gratis 3-dagars videokurs kallad ”The Secrets Behind Social Media”.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Publicerad artikel om kyrka och sociala medier

Jag har för övrigt publicerat en artikel i Religionspedagogisk tidskrifts temanummer om sociala medier och kyrkan. Hela numret återfinns på nätet. Mitt bidrag är artikeln ”Kyrkan på nätet – förbund eller förbannelse”.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Julevangeliet enligt social media

Den här videon har så här i juletider börjat gå runt via Facebook och Twitter. Julevangeliet presenterat på ett sätt som vi förstår?

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

20 teser om socal media och dess ”kyrka”

Bloggen Finding Answer listar ”20 Theses On The Social Media Church” att ta i beaktande när man engagerar sig med social media. Jag uppfattar teserna delvis som en kritik mot hypen kring social media och den kult/kyrka som byggts upp runt mediet och dess ”prästerskap”. En hel del är klart vettiga även för kyrkan i en icke överförd betydelse. Några exempel:

5. If you are joining a social media platform because it is the cool thing to do; congratulations! You have officially let the world know that you are a lemming.

9. If you think that “content counts” is profound new statement for a brand-new economy, then you need a smack upside the head. Content has counted ever since man first painted on cave walls.

17. It is foolish to believe that the establishment of a social media account and building a following will save your business. If people were not buying what you were selling before in person, why would they online?

19. There is always going to be the next best thing. Don’t get wrapped up in the hype, instead research and be where your customers are.

Med andra ord, tro inte att social media är det enda svaret; utforska, engagera dig, var intresserad av din målgrupp även utanför mediet, finns med där dina kunder är. Det gäller för såväl den kristna kyrkan som för andra organisationer och verksamheter.

För den kristna kyrkan handlar det bland annat om, anser jag, att inte tro att social media och nätnärvaro förändrar alltför mycket när man under en längre tid haft problem med att nå ut med budskapet. Online-närvaron löser inte automatiskt de problem som finns offline.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sociala medier; eller är kyrkan beredd att vara social?

I januari i år tillkännagav påve Benedictus XVI (ännu en gång) att den katolska kyrkan skall använda sig av digitala medier för att föra ut sitt budskap. Påven är själv till exempel närvarande på Facebook (applikationen Pope2you) och Vatikanen har en egen YouTube-kanal som uppdateras i stort sett dagligen. Men som tidigare redan påpekats här har möjligheten att kommentera på YouTube stängts av.

Enligt en artikel i Orlando Sentinel skall den katolska församlingen i Orlando, enligt deras riktlinjer för social media, till exempel inte göra det möjligt för utomstående att kommentera och debattera innehållet. Som nämns i en annan artikel i samma tidning rimmar de sociala mediernas anti-hierarkiska struktur ibland dåligt med kyrkans hierarkiska ordning. I samma artikel påpekar man dock att folk i olika kyrkor alltid interagerat kring vad som sägs och görs i kyrkan så det är egentligen inget nytt.

I dessa tider då ”alla” skall vara närvarande, tillgängliga och interaktiva i sociala medier funderar jag ändå över om alla är beredda på konsekvenserna. Det är en sak att föra ut/leverera ett budskap och en annan att involvera ”slutanvändarna”. Det gäller inte bara kyrkan utan även till exempel politiska partier, tidningar och universitet.

Är exempelvis de kyrkor som involverar sig med sociala medier beredda på att vara verkligen sociala, eller hur ser man på den kristna tro man företräder? I vilken mån är den ”förhandlingsbar” (skiljer givetvis från olika sammanhang)? Blir de sociala medierna bara ett sätt att nå ut och evangelisera har man missat något väsentligt.

I vilken mån vill man verkligen ha sin traditionella roll och position ifrågasatt och skärskådad av ”mannen på gatan”? En anan sak är i och för sig att utvecklingen tycks oundviklig för tillfället, men om man inte gör up med och kommer till insikt om sin egen inställning kommer omställningen att bli smärtsam – för en omställning kommer det att bli.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Kyrkan och sociala medier – en ohelig allians?

Vad händer egentligen med kyrkan när den involverar sig med nätet och sociala medier? Jag är i grunden positiv till detta och ser det inte som några konstigheter alls. Klart kyrkan skall finnas på nätet. Har man ambitionen att vara en kyrka för människor i sin samtid måste man ha koll på vad som händer, och då bör man idag känna till och kunna relatera till nätet och dess kultur.

Samtidigt bör man vara medveten om att mediet också är med och formar såväl tro som praxis – vilket är synbart genom historien och så är det troligtvis också idag. Det är bara lite svårare att tolka dagsläget eftersom vi befinner oss mitt uppe i det.

Alla medieorgan, företag, politiker, organisationer och myndigheter med självaktning har idag en närvaro genom social medier – ofta för att stärka sitt varumärke, genom att bygga relationer med sina ”vänner” och föra ut sitt budskap.

Efter att ha tillbringat en hel del tid på bloggar, Facebook och Twitter har jag börjat störa mig allt mer på marknadsföringsaspekten (vilket jag själv är en del av och bidrar till). På nätet kan vi medvetet forma den bild vi vill förmedla av oss, och tittar man på ex.vis statusuppdateringar och tweets så tror jag att det är så många också tänker – man vill utge sig för att vara intressant. Detsamma gäller i än högre utsträckning företag och produkter.

Men vad händer när kyrkan blir en del av detta genom att använda sig av ex.vis sociala medier för att nå ut? Är kyrkan och dess budskap en produkt som kan marknadsföras på liknande sätt som andra varor och tjänster? Kan exempelvis existentiella frågor behandlas på 140 tecken eller i bloggformat? Vad händer när reklamare och mediestrateger är med och utformar strategier för hur kyrkan satsa på nätet?

Det sägs desutom att nutidsmänniskan upplever sig allt mer stressad. Ett allt högre tempo där många är ständigt uppkopplade och nåbara nämns som en anledning till detta. Skall då kyrkan bidra till ett ökande informationsflöde där informationen sköljer över oss i en aldrig sinande ström? FarmVille, Bibelord, vaknätter, modetips, Haiti-upprop, senaste lunchen, förböner, kommer allt i samma flöde. Lägg till det alla andra informationskanaler. I alla fall jag bara browsar igenom detta som hastigast för att se vad som är på gång.

De stor förtjänst med sociala medier och nätet sägs vara dess anti-hierarkiska struktur där alla kan bidra, men vad innebär det för en hierarkisk organisation som kyrkan ofta är. Att använda sig av sociala medier är att bjuda in till dialog och ömsesidiga relationer, och även öppna upp för offentliga angrepp. Hur tar man det vidare in i den etablerade kyrkostrukturen? Finns det en beredskap för detta?

Hur skall kyrkan då förhålla sig till detta? Jag vet inte i nuläget, men det här är ändå något kyrkorna måste ha i åtanke. Det enda sättet är ändå att kasta sig ut, finnas med, experimentera och skapa sig erfarenheter så att man själv förstår att använda sig av mediet enligt de syften man har. Här tror jag också att man kan bli tydligare med sina syften och inte bara drivas av en vag föreställning att kyrkan måste vara i cyberrymden för att ”alla andra är där”.

Ps. En annan väg är givetvis att försöka skapa relationer till människor på andra sätt – eventuellt genom att leva och verka där människor annars befinner sig när de inte är på nätet. Kanske till och med medvetet skapa alternativ till den digitala världen? Ds.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Är kyrkan redo för sociala medier?

Hur socialt är egentligen sociala medier, och är det något kyrkan (eller kristenheten i stort) bör engagera sig i?

Jag tror helt och fullt på att kyrkan i större utsträckning bör engagera sig i social medier och Internet överhuvudtaget. Det finns olika anledningar till detta. Bland annat för att förstå hur många människor idag kommunicerar, och för att kunna nyttja de kommunikationsmöjligheter de nya medierna ger, både ”internt” till redan övertygade och ”externt” för att nå ut till nya. Jag är knappast ensam om detta, tilltron till sociala medier i relation till kyrkan (eller andra intresseorganisationer och varumärken) har formligen exploderat på sistone.

Nyckelordet är kommunikation. Genom att använda sig av olika former av social media sociala medier ges kyrkan möjlighet att kommunicera till en bredare allmänhet, och förhoppningsvis involvera människor i denna ömsesidiga kommunikation. På så sätt byggs relationer. Som bekant är det genom relationer man också bygger förtroende. Det är här sociala medier kommer in för kyrkan, som jag förstår det – genom en ömsesidig kommunikation (vilket kyrkan ofta brustit i) hoppas man kunna bygga nytt förtroende. Gott så.

I DN Söndag kunde man läsa om det nyvaknade intresset för andlighet i Sverige – för ”nu drar en ny våg av andlighet fram över Sverige”. I artikeln har man intervjuat personer med olika infallsvinklar på andlighet; en ateist, en präst, en yogalärare och en zenbuddistisk mästare. En återkommande förklaring till det återfunna intresset är till exempel att det även idag finns ett stort behov av att diskutera existentiella frågor. Det nämns att välstånd, arbete och konsumtion inte kan ge människan en känsla av sammanhang och mening. Dagens människa behöver platser och tillfällen för att behandla och samtala kring dessa svåra frågor. I artikeln lyfter man fram behovet av att det måste ta tid att möta sig själv, och att bygga relationer till andra och till ”det andliga”.

Här undrar jag över hur sociala medier kommer in i bilden i relation till den nya svenska andligheten. Jag är själv väldigt ambivalent. Sociala medier och överhuvudtaget nya sätt att kommunicera är en omistlig del av vårt samhälle. Det är också en del av en för många upplevd stress eftersom man aldrig behöver lämna jobbet, aldrig släppa kontakten med vare sig vänner eller affärsbekanta, och att man ständigt kan leva i ett intensivt informationsflöde (se ex.vis Conley Dalton). Hur skall kyrkan förhålla sig till detta? Genom att själv vara en del av denna kultur och flyta med strömmen, och ibland kanske leda den i samma riktning?

Sociala medier används också för olika former av marknadsföring, av såväl produkter som idéer och ideologier. Även här undrar jag över hur kyrkan förhåller sig till reklammakarnas och kommersialismens språk.

Samtidigt ser jag stora poänger att kyrkan använder sig av sociala medier i sitt arbete, exempelvis för att riva ned eventuella fördomar genom att visa upp det arbete man bedriver, eller genom att kommunicera på samma arena som många människor redan befinner sig – på Facebook, Twitter, YouTube eller liknande.

Framförallt tror jag att kyrkan kan inspireras av den kultur som råder på nätet, i form av att man uppmuntrar aktivt deltagande, medskapande och överhuvudtaget släpper loss folks engagemang och kreativitet, alltså så som nätet fungerar. Genom att kyrkan (och dess representanter) befinner sig i cyberrymden får den både inspiration och kunskap om hur människor och vår samtid fungerar. Men detta kommer att innebära att kyrkans hierarkiska struktur förändras i grunden, men det är väl det man vill när man bjuder in folk till ömsesidig kommunikation via olika former av sociala medier. Eller?

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized