Presentationen är inte särskilt kyrkligt inriktad, men man kan konstatera att vid varje större förändring av kommunikationsmedel så har det förändrat även religiös tro och praktik.

Själva presentationen finns: här

Detta är för övrig den första Prezi-presentationen jag gjort, viket i sig var intressant. Jag kan snabbt konstatera att Prezi är ett väldigt lätt presentationsprogram att använda sig av, men som vanligt tar det givetvis tid att till fullo kunna utnyttja programmet. Jag uppskattar möjligheten att kunna zooma (även visuellt) in på ett ämne, även om jag inte utnyttjade den möjligheten i särskilt stor utsträckning den här gången. Men att presentationen blir bättre bara för att man använder sig av ett nytt verktyg – i jämförelse med en traditionell Powerpoint – stämmer givetvis inte. Tydligen kan man inte ( i a f på något lätt sätt) bädda in en Prezi på en wordpress-blogg, vilket känns som en klar begränsning, men klicka på länken så hittas den.

Officiell twitter-hashtag är: #cmrcdr

Här är abstractet:

”This paper would like to put different churches’ use of digital media in a historical and contemporary context. There has been a popular tendency to both see churches’ initiatives in digital environments as a novelty and something unprecedented in a historical perspective, and to see “digital churches” as a phenomenon almost separate from contemporary changes within the religious sphere. The question is if the internet has changed the way churches communicate, and if the churches are living in a new reality due to technological advances. I would like to argue that churches throughout history have continuously used new media as means to missionize the unreached and to strengthen the beliefs of fellow Christians.

The paper will compare the use of media within outreaching movements in mainly Europe during the 19^th century and today. In both cases the church and Christianity were challenged and discussed, so media became means to present a Gospel in a modern and convincing way, something we can see today too. During the 19^th century there were tracts and colporteurs, today it is social media, games and virtual worlds. In both cases one can also wonder how this media involvement relates to other simultaneous transformative processes within the religious sphere, i. e. how the “church and media sphere” relates to a more overreaching process of secularization.”

Jag tror nämligen att vad som händer på nätet just nu – med kyrkor och samfund som av olika anledningar ökar sin webbnärvaro – kan sättas in i ett sammanhang, såväl historiskt som samtida, vilket jag varit inne på tidigare. Samtidigt sker något när kyrkorna använder sig av olika former av media för att nå ut, men min tanke är att det har hänt även tidigare, och att det inte heller kan separeras från vad som händer idag inom kyrkligheten i övrigt.

Förhoppningsvis återkommer jag med någonting från paperet och/eller  konferensen framöver.

Här hade jag att välja mellan att själv lägga en hel del tid på att förbereda och föreläsa om de olika kyrkorna, eller kanske göra något annat. Med intryck ifrån vad som händer på nätet med crowd sourcing och open source, kombinerat med beprövad PBL-metodik, fick det bli så att studenterna gruppvis fick göra och hålla en lektion om respektive kyrka. De fick ett underlag med ett antal föreslagna teman de kunde behandla, men annars fria händer vad gällde både form och innehåll. Ett handledningstillfälle fick de på den knappa vecka de hade att tillgå.

Resultatet var slående. Som vanligt tar studenterna ansvar när man ger dem det – och det är inte första gången jag fått erfara det. De hade alla satt sig in i sitt ämne och gjorde riktigt bra presentationer – innehållsligt och formmässigt. Kanske är det begränsande att bara lära sig en kyrklig inriktning, men genom att åtminstone lära sig en inriktning bra fick de dessutom inblick i de andra kyrkorna. De powerpoint-presentationer de hade som stöd för den muntliga framställningen ville de för övrigt dela med sig av genom att lägga upp dem på den gemensamma kurswebben.

Till uppgiften hörde också att de skulle reflektera över de urval de var tvungna att göra, över deras val av presentationsform, med mera, helt enkelt att fundera över deras roll som lärare. Sedan kunde vi föra en diskussion dels kring det faktamässiga innehållet, dels kring lärarrollen – och detta på en kurs som inte primärt handlar om pedagogik, men som tycks bli uppskattat eftersom kursen på detta sätt blir mer ”yrkesnära”.

För egen del fick jag dessutom en bättre förståelse för hur studenternas lärprocess ser ut, vilket jag givetvis kan anknyta till i senare inslag på kursen. Genom att öppna upp de annars tämligen stängda strukturer som omgärdar undervisning finns uppenbarligen tydliga vinster, både för mig som lärare och för studenterna. Därmed inte sagt att föreläsningarna spelat ut sin roll, men jag tror på en bred pedagogisk verktygslåda där variation kan bidra till att upprätthålla den entusiasm som ofta är viktig för en god läroprocess. Att crowdsourca en föreläsning var en win-win situation i detta läge.

”When you finally reach a village, the natives will give you a warm welcome. If yo have brought something they need, they will happily recive your gifts, and you recieve lots of points. If you give them a Bible, they will build a church. [...] But be aware that churches built where the needs were not met, will not stand for long.”

Ok, det är bara ett barnspel, men jag undrar bara vad tanken är bakom dessa spel och vad man egentligen förväntar sig uppnå. Gissningsvis vill man sprida det kristna budskapet på ett lättillgängligt sätt och i ett igenkännbart format. Men det väcker också frågor om vilken syn på mission som förmedlas genom spelet. Man bara ger biblar och lite förnödenheter till de behövande och så bygger de en kyrka till Guds ära?

Samtidigt undrar jag vilka man egentligen når. Vill man nå ut över de redan kristnas gräns, eller är detta ett spel (underhållning?) för de redan kristna och skall därmed som alternativ till mer sekulära varianter?

Likartade tankar har funnits både bakom kristen populärmusik och skönlitteratur. Det finns både ett missionerande/utåtriktat syfte och ett uppbyggligt för de redan frälsta, men ofta har det varit just de redan frälsta man nått. Om man kollar till själva spelet så är det knappast en konkurrent till Super Mario eller LEGO-spelen, eller ens till de spel som finns på övriga gratis-siter på nätet, men jag skall testa det på mina barn så jag kanske får återkomma och revidera min uppfattning.

Oavsett hur just det här projektet faller ut är det principiellt viktigt både inom och utanför den kyrkliga sfären. Här är det alltså en grupp löst sammansatta frivilliga som med internet har möjlighet att ta sig an ett så pass resurskrävande arbete. Att detta initiativ sker utifrån ett ”gräsrotsinitiativ” inom den kyrkliga sfären gör saken än mer intressant, vilket jag varit inne på tidigare. Det är ännu ett exempel på hur traditionella strukturer kan luckras upp. Det skall bli kul att följa arbetet och jag är imponerad om det ros i land.

Författarna tar upp bland annat 1700-talspressen, världsutställningarna kring sekelskiftet 18-1900 och dokusåpan Robinson. För den mer specifikt religiös intresserade finns en artikel om Missionsförbundets ambulerande bussutställning om missionen i Kongo på 1920-talet och de mediastrategier den baserades på.