Docentföreläser om kolportörer, twittrande lärjungar och predikande avatarer

Idag (140312, kl 13:35 i Hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet) håller jag min så kallade docentföreläsning med titeln ”Bland kolportörer, twittrande lärjungar och predikande avatarer: Deltagandekultur och kyrkliga maktstrukturer”. Föredraget är en del i processen att antas som docent, i mitt fall i religionssociologi. I föreläsningen skall jag försöka sammanfatta mina senaste 15 års forskning – på cirka 20 minuter. Fokus för mitt akademiska intresse har varit hur religiösa och samhälleliga förändringsprocesser förhåller sig till varandra. Det är i huvudsak kristen/kyrklig ”mainstream-religiositet” jag studerat, och då främst under 1800-talet och idag. Min avhandling i idéhistoria behandlar Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) under 1800-telets andra hälft, och min senare forskning har berört kyrkligheten i exempelvis sociala medier och i den virtuella världen Second Life.

Det jag tänker prata om är hur det finns klara beröringspunkter och en kontinuitet mellan då och nu – mellan exempelvis 1800-talets väckelserörelse och dagens internetbaserade uttryck. Religiös tro och praktik förändras över tid och påverkas och förhåller sig (medvetet eller omedvetet) till sitt samhälleliga sammanhang. I den här korta föreläsningen kommer jag att lyfta fram den deltagandekultur och de nya strukturer som uppstår och uppstått genom historien i relation till teknisk utveckling och samhällsförändringar. Under såväl 1800-talet som idag utmanades kyrkliga institutioner av ett allt mer pluralistiskt samhälle och man såg (och ser) hur nya alternativ, ledda av nya aktörer, växte fram.

Det är ett stort ämne, och svårt att spegla alla nyanser det i ett så pass kort föredrag. Istället blir föredraget med av skrapa-på-ytan-karaktär för att förhoppningsvis väcka åhörarnas nyfikenhet. Förutom att visa på kontinuiteten över tid vill jag också lyfta fram behovet av att studera vad som numera börjat att kallas ”digital religion” samtidigt som jag vill kritisera en uppdelning i ”digital” och ”analog” religion.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Digital humaniora eller humanioras digitalitet

Jag skrev en krönika i Västerbottens-Kuriren om digital humaniora och humanioras digitalitet. Och för att citera mig själv (ehrrm…): ”De humanistiska ämnena, såsom idéhistoria, arkeologi, litteraturvetenskap, religion och språk, studerar mänsklig kultur. Då det digitala nu faktiskt blivit en del av vår samtid och många människors vardag, vad vore då naturligare än att den humanistiska vetenskapen även studerar digitala uttryck och artefakter?”

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

”The Hybrid Church” – Den fysiska, virtuella och heliga kyrkan

I dagarna det kommit ut en bok med titeln ”Hybrid Media Culture: Sensing Place in a World of Flows” i vilken vi är några forskare från Umeå universitet med humanistisk eller samhällsvetenskaplig ämnestillhörighet som skriver om hybriditet – om att det som sker online respektive offline allt mer tenterar att smälta samman. I boken argumenterar vi för att det blir allt svårare att se dessa två så kallade verkligheter som separata.

Hybrid_church

Det jag är särskilt intresserad av i artikeln är vad som händer i skärningspunkten mellan det fysiska, virtuella och det heliga. Själv skriver jag om den ”hybrida kyrkan” med utgångspunkt i fysiska respektive virtuella kyrkobyggnader, och hur kyrkobyggnaden kan ses som ett medium som överbryggar det fysiska, virtuella och det heliga. Med artikeln vill jag också finna vägar att komma runt den uppdelning som antyder att det som händer i den digitala världen är en sak, och att det som sker i den fysiska världen är något annat. Det digitala är en del av vår värld och den kultur vi lever i, vilket också gäller kyrkan.

Ända sedan jag började forska om virtuella kyrkor har jag funnit det svårt att hinna ett språk, eller egentligen ett ord, för att beskriva vad som händer där i cyberrymden. Kyrkan – i betydelsen gemenskapen av troende – är ju i viss mening virtuell på så sätt att den spänner över tid och rum. Så att prata om kyrkan som en gemenskap av troende i en virtuell datorgenererad värld blir att ta det virtuella ett steg till. 

Boken kostar just nu ca 850 kr, men det kommer även en billigare version med mjuka pärmar.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Om forskarnas ansvar i samhällsdebatten

Härom dagen skrev jag ett inlägg på Umeå universitets forskarblogg om forskarnas ansvar och alltför ofta förbisedda möjlighet att delta i samhällsdebatten. Frågan det gällde då var den som handlar om svensk gruvnäring i allmänhet och den tilltänkta gruvan i Kallak/Gallok i synnerhet.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Nya tag!!

Min aktivitet här på bloggen har varit tämligen låg på senaste tiden (egentligen under hela 2013). Det finns flera anledningar till det. En är att mitt engagemang med sociala medier överhuvudtaget har gått lite upp och ned. Ibland funderar jag på hur vettiga de egentligen är för mig överhuvudtaget – men sedan känns det både roligt och vettigt. En annan anledning att aktiviteten varit låg här är att jag faktiskt arbetat en hel del med det jag ”skall” göra, det vill säga forska, undervisa och administrera. Sedna vill jag ju vara med familj och vänner, löpa och fiska, läsa bra böcker och se film, och slappa och …

Hursomhelst – I nuläget har jag några forskningsartiklar på väg ut, några som är i slutskedet och annat är bara idéer som jag vill omsätta till artiklar. Mer om det vid annat tillfälle.

Men nu är semestern slut, det är ett nytt läsår, och därmed är det nya tag som skall tas (knack, knack)!

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Är det jakten på likes och RT:s som driver mig? – Utvärdering av fastan

Jag var inte ensam att avstå från sociala medier under fastetiden, utan som vanligt är jag bara en bland ”alla” andra. Det är inte första gången jag tar ett uppehåll, men däremot är det första gången under så pass lång tid (ca 7 veckor – från Askonsdagen till Påskdagen). Fastan handlar traditionellt om att avstå från delar av livets överflöd för att fokusera på det inre livet, att förbereda sig inför påskens budskap om Jesu korsdöd och uppståndelse, och att solidarisera med de mindre bemedlade.

Att avstå från sociala medier under fastetiden handlade för min del om att bryta något som allt mer har blivit en dålig vana – att i tid och otid kolla upp vad som händer på Facebook, Twitter, Instagram bloggar, och så vidare, och att allt för ofta dela med sig av livets trivialiteter i en aldrig sinande ström av information som jag för fem år sedan inte visste att jag behövde. I viss mån har även kollandet av ”det senaste” blivit en form av flyktbeteende, från det jag till exempel jobbar med eller står i för tillfället. Är det jakten på likes och RT:s som driver mig? Skrämmande tanke!

Jag hade börjat fundera på vad det egentligen gav, vilka beteenden sociala medier föder och vad som egentligen är drivkraften. Fasteperioden är tillräckligt lång för att det faktiskt skall kännas, men samtidigt inte ett oöverstigligt långt åtagande.

Det var faktiskt en befrielse att ”slippa” kolla statusuppdateringar och att själv uppdatera världen om mina förehavanden. När folk i mitt sällskap febrilt fingrade på sina telefoner i jakten på det senaste, frustrerade över dålig uppkoppling, kunde jag bara slappna av. Istället för att kolla det senaste på Twitter innan jag somnade läste jag stora sjok av goda böcker. Min upplevelse var att tempot faktiskt blev något lugnare, vilket jag uppskattade.

Samtidigt blev det uppenbart hur integrerade sociala medier är i mitt liv. Till stora delar inhämtar jag information och får nyheter, samt ren allmänbildning, via dessa kanaler. Nu blev det istället tillbaka till morgontidningen och nyhetsblocket på TV – klart ovant. Sedan har jag uppenbarligen en hel del kontakt med folk via sociala medier, folk som jag främst eller enbart träffar på Twitter eller Facebook. Det var lite märkligt att helt plötsligt kapa kontakten med dem bara. Att sociala medier är just sociala blev jag tydligt varse under vabbruari när jag gick hemma med sjuka barn utan kontakt med omvärlden. Att ringa upp någon mitt i deras dagliga aktiviteter bara för att chit-chatta känns som att man inte gör, medan exempelvis FB eller Twitter fungerar ju utmärkt.

Kort sagt kommer jag knappast att göra om det, men däremot vill jag bli mer restriktiv och fokuserad i mitt användande. I mitt liv driver sociala medier upp tempot och splittrar mig uppenbarligen från det jag skall/vill göra – det vill säga att vara närvarande här och nu, och att tänka en tanke färdigt utan onödig eller tvångsmässig distraktion. Vem vet, kanske behöver jag en fasta även nästa år – och då får det bli så.

Ps. Jag har just börjat att återigen kolla in Google+ så trenden är klart negativ, men den som lever får se. Ds.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Om auktoritet, samtiden, påven och universitetet

Det här inlägget skrev jag för Umeå universitets forskarblogg 1 februari, men jag tar mig friheten att publicera det även här. Vad jag inte visst då var att påven skulle avgå en dryg veckan efteråt, vilket inte hänt sedan 1415. Lite intressant är att när påven annonserade sitt beslut så skrev han på Twitter bland annat att ”We are all sinners”, något som fick mer konspiratorisk lagda att fundera på orsakerna till avgången (och fortsättningen lyder för övrigt ”but His grace transforms us and makes us new”.

Hursomhelst, härmed följer min bloggpost:

Varje år firar den Romersk-katolska kyrkan sin ”World communication day” söndagen före Pingst. I anslutning till minnesdagen för Sankt Frans av Sales (bland annat författares och journalisters skyddshelgon) den 24 januari delger Påven ett budskap inför kommunikationsdagen. I år är temat för dagen ”Social Networks: portals of truth and faith; new spaces for evangelization”. RKK är mycket aktiv på nätet, och när Påven började twittra den 12 december förra året var det för att bidra till dialog på den kristna trons område.  Även många andra kyrkor ser möjligheterna i att använda internet och sociala medier för att kommunicera sitt budskap. Man har sett hur bloggar, Facebook och Twitter (och så vidare) engagerar folk, låter dem komma till tals och bidra med något utifrån deras möjligheter. Engagemang och delaktighet är alltså något kyrkligheten genom digitala medier vill uppmuntra till, och detta i en tid då institutionaliserad religiositet är på tillbakagång i Västvärlden.

Här är inte kyrkorna ensamma utan liknande mekanismer syns inom kommersiell marknadsföring, inom politiken, bland frivilligorganisationer, inom journalistiken, på museer, etcetera. Det handlar bland annat om att bygga relationer till människor och involvera dem. Även den här forskarbloggen kan ses i det sammanhanget.

Samtidigt sägs det att sociala medier bidrar till ökad transparens, att underminera etablerade strukturer och till och med bidrar till revolutioner i stor skala (tänk den Arabiska våren). Själv tycker jag att det här är otroligt intressant – just hur auktoritet och folkligt engagemang tänks gå hand i hand, men det är inte helt oproblematiskt. Kyrkliga strukturer, liksom andra institutionella strukturer, bygger på att det finns en form av ledarskap som av olika anledningar innehar den position de har – kompetens en sådan anledning. RKK är en hierarkisk organisation med Påven i yttersta ledningen för ett värdesystem man inte helt lätt diskuterar bort med gillanden på Facebook eller tweets. Detsamma gäller även på andra håll, tänker jag mig. Den kompetens och position till exempel journalister, museikuratorer, politiker, lärare och forskare har förhandlas inte bort hur lätt som helst – sett utifrån ett institutionellt perspektiv.

Här är sociala medier ett tveeggat svärd. Å ena sidan kan engagemang och deltagande ses som något positivt, men å andra sidan öppnar just detta deltagande upp för att underminera rådande strukturer och man öppnar upp även för kritik, och här tror jag institutioner är, och bör vara, tämligen ambivalenta. Det blir tydligt med Påvens (@pontifex) twitterkonto. Syftet är dialog, samtidigt som ingen direkt dialog förs, istället dyker många kritiska frågor upp om Katolska kyrkans förehavanden. Det är uppenbart att Påven, eller någon annan, inte har, och inte kan ha kontroll över den diskussion som förs på nätet. Och det måste även vi som arbetar som forskare och lärare förhålla oss till, i offentlig debatt och undervisningssalar, på gott och ont.

Det finns inga entydiga svar på hur man skall göra, och det är jag inte ute efter, men detta är en realitet idag. Utifrån ett forskningsperspektiv är det högst relevant att studera den potential internet har i att omförhandla och utmana etablerade maktstrukturer på olika nivåer av samhället, vilket är en komplex fråga – för komplex för klatschiga oneliners eller ens ett blogginlägg.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized